Welcome to the backyard

I en sån här blogg visas allt ur sin mest lyckade vinkel, inte nödvändigtvis för att man vill verka så bra utan för att det är det man dokumenterar och det man vill minnas.

Lite som när man läser hemma-hos repotagen i Allt om Trädgård, allt är så perfekt att man något grön av avund börjar rannsaka sina egna verk.
De hade då ingen våtarv i rosenrabatten, gräs mellan plattorna eller tomater som tunga av nattens regn rasar mot backen. Och inte hade de rosa och röda rosor ihop av en händelse (om de hade det så var det för att de ville gå mot strömmen, helt medvetet alltså. Som ett långfinger till färgstämmarna, typ)

Men det begås så klart hur många misstag som helst, hos dem som hos oss. Trädgårdshobbyn är lite av ett långt trial and error. Man misslyckas lite mindre katastrofalt varje år, men hittills har ingen fått leva så länge att den blivit fullfjädrad mästare.
Och alla trädgårdar har sitt skräphörn, det är lätt att glömma.

En liten lista över den här sommarens misstag presenteras här. Kanske kan jag läsa den i vår och minnas att inte göra om dem, iaf inte just det året ... Welcome to the backyard!

Smörgåsgurkorna - i år sådde jag dem i alla fall inte för tidigt (det lärde jag mig förra året), men tyvärr grodde inte fröna och istället för att så en annan sort fortsatte jag tjata på de stackarna och dess syskon så plantorna blev inte klara förrän sent och skörden blev liten. Buhu, jag saknar redan mina leverpastejsmackor.

Tomatstöden - även i år undermåliga och plantorna hänger mot marken titt som tätt. När ska jag fatta att jag behöver investera i riktiga stöd?

Senapen - Fröna grodde kanonfint, blomningen var överdådig och rensningen var en prövning i tålamod. Och sen kom årets error: jag torkade dem inte en andra gång så hela skörden har möglat. Jippi.

Chilisarna - Här har vi flera errors. Dels hade jag behövt så vissa sorter tidigare, de hann inte bli så stora att de gav nån riktig skörd. Och sen hade vi värmebölja och jag vattnade inte så ofta som hade behövts, aj aj. De omogna podsen föll som spön i backen. Jag VET ju allt det där, men negligerar det i sommarruset. Gör om, gör rätt.

Jordgubbarna - bärnät är a och o när det kommer till jordgubbar. Om man inte siktar på att göda kråkor alltså, det gör inte jag. Egentligen. Men de blev nog glada.

Potatisen - om man sätter potatis med rekommenderat mellanrum får man plats att kupa. Om man inte gör det får man släpa mycket jord, det har jag gjort i år.

Lök - Vi älskar lök, och man behöver mycket. Både vit, röd, scharlott och några helt vanliga. Så varför sätter man då glad i hågen så få?

Sommarblommor av diverse sorter - Det är härligt med sommarblommor. Är man smart begränsar man sig till några få och tar riktigt god hand om dem. Eller så slänger man sig över ALLT och skolar om varje ledig stund ^^

Blomman för dagen i änglatrumpeten - Fantastiskt vackert på papper, blommor som en symphonie ... vem kunde fatta att de skulle kväva sin klättervärd efter bästa förmåga?

Kruktomater - Tanken är så söt. Minibuskar i krukor och dessutom av en sort som heter som svärfar. Men krukor torkar ur. Alla vet det, men i vårens sommardrömmar glöms det lätt bort. På samma sätt som man glömmer att smaken på dem faktiskt är riktigt trist.
Att vissa katter dessutom skulle lyckas bryta inte mindre än 6 plantor på några veckor, ja ... det var ju mer en bonus.

Solrosor - Smart värre tyckte jag att jag var när jag satte några stora vackra solrosor mot staketet. Stolta och stora skulle de sträcka sig mot skyn och skymma vår hmf, älsklingsgranne. Och solen kommer från oss, så de skulle lysa upp våra ansikten som extra solar ... Så varför vände de sig då, allihop, BORT från oss?? Karma är det då inte ... *mutter*

Rosenbönor - som i en gammeldags slottsträdgård skulle de klä in hela staketet på nolltid. Men den stressade trädgårdsmästaren mäktade inte med att förbereda växtplatsen och tänkte att en växt med sådan växtkraft väl kan ta hand om sig själv? Men nej, det visade sig att (även de) behöver viss omtanke, speciellt i förberedande stadium ...

Höga förväntningar - Trädgården utvecklas i naturens takt. Det är inte mycket man kan göra för att hetsa på naturen, och det är just det som är vitsen för oss stressade nutidsmänniskor. Så varför har man så högt uppskruvade förväntningar hela tiden?
Varför såg jag framför mig en perfekt blomstrande potagér med perfekt klippta lavendelhäckar år 1? Örter växer långsamt och de såddes i april, for Gods sake!
Och damm färdig till midsommar? IHÅLIGT SKRATT

Well, det kan låta neggo. Inlägget är till för att sänka kraven och ambitionsnivån.
I samma takt som en trädgård utvecklas så utvecklas också dess ägare, vare sig man försöker eller inte.

Det är långt fler saker som gått bra eller t.o.m. över förväntan och några katastrofer har vi inte haft alls i år, peppar peppar.
Dessutom ligger en stor del av trädgårdens skönhet i de bilder man i förväntan skapar i huvudet. Kanske blir de aldrig verklighet, men de fanns där lika giltiga i huvudet på drömmaren. Ingen trädgård är som våra drömmars trädgård, det är därför trädgårdar aldrig blir färdiga.

Nu kan vi återgå till att bejaka processen, skönheten och de lyckade pusselbitarna av tavlan. Det är ju ändå roligast =)