Den gula kejsarkronan - jag har en hatkärlek till den. Den fanns här redan när vi kom, jag visste det inte utan råkade klyva den när jag grävde i den lilla trekantiga rabatten som var invaderad av diverse ogräs. Jag fick upp några stora halvor av en underligt luktande lök - ovetandes om vad det var planterade jag om dem, båda halvorna, och trodde väl de skulle ruttna.
Men nej, nästa år kom den igen. Nu som två! Den ena blommade.
Men en gul vräkig växt som doftar konstigt, njaaae ... gult är helt enkelt ingen favorit. Gult och orange - det krävs ett alldeles särskilt sammanhang för att det ska göra mig varm.
Men ändå, den står kvar. Trots allt bodde den här före oss, och det är nåt särskilt med växter som inte gör sig till eller ber om ursäkt för sig.
Och i år slår den på stort!
Annat i gult kan faktiskt snarare bli undantaget som bekräftar regeln - kolla de här dubbla, fransiga minipåskisarna som blommar nu!
Eller den här gula, trädgårdströtta katten - kan man ha mer stil i sin krash?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar