SOS - korkat monster föröver

Igår upptäckte svärmor plötsligt en "hund med linan efter" ... jag såg först inget men sen, en stor ljus hund lite formad som en falukorv som hoppade runt i vita rummet! GAH

Jag sprang dit med en kvast och motade iväg den, då såg jag en matte som spakt ropade något i stil med "men kom hiiit då" ... handlingskraft haleluja!

Till slut fick hon tag i hunden och började förklara att det tyvärr inte går att hålla hunden, och hon drar ju så förfärligt när hon ser katter och den satt ju precis här och  ... 

KATT?! Melwin var där för en stund sen. Jag fick avbryta harangen.

- Var är katten?!

- Eh ... dääär *pekar högst upp i eken*

Och där satt min bebis, uppflugen alldeles för högt som en liten skrämd koala!

- Oj då, hur ska ni få ner den nu då?
- Jaa, en brandman kanske ^^
- Men oj, ni har väl en lång stege?
- Mmm ...
- Ja hoppas ni får ner den, annars får vi väl komma och hjälpa till!

Jaa, det var ju fint. Men vi vet inte vem det är, var de bor eller eh så ja ... till vem skulle vi skicka fakturan? "Till den det berör" är ingen vidare adress, posten är ju inga privatdeckare.

Brandmannen ifråga var inte hemma, men svarade i telefonen på SOS-numret. Ja alltså, i telefonboken är han kanske mer känd som "husse". Han kunde inte komma tillräckligt fort. Vi fick klara oss bäst vi kunde. Melwin grät.

Hussematte, ja svärmor, kom snabbt på att hon ju inte är höjdrädd! Ja men så bra, jag kan ju slänga upp min medelålders svärmor med knäproblem i eken så har jag två på säker plats ^^ 

Nåja, vad gör man. Hon lovade att inte klättra upp i trädet till en närbelägen gren utan hålla sig på stegen.

Melwin var ovanligt förstående, han kunde verkligen ta instruktioner (trots att han brukar ha problem med auktoriteter). Snart förstod han precis vad "Nej inte såå, rumpan först!" betydde och lyckades hasa sig ner en bit i taget.

Efter en del lock och pock gick han helt med på att låta sig fångas av hussematte the trädkramare och langas vidare till matte.

 

 Sen firade vi duktigheten med sheba och Melwin har glatt berättat för alla som vill höra (och de som inte vill, typ husse) hur han dräpte den konstiga korkade monsterkatten med snöre så vi alla kan leva tryggt för evigt.