lördag 29 maj 2010

Äntligen!

Låt mig presentera min första egensådda perenn som blommar *trumvirvel*

Lewisia 'Rockery hybrids' - tror det var Suttons. Sådda 2007, så de har tagit god tid på sig. Alla tre överlevande plantorna blommar nu.
(Bild från den 22:a maj)

fredag 28 maj 2010

En gåvorabatt

Häromdagen hjälpte jag väninnan vid torpet att bli klar för flytt - ja inte packade jag kartonger. Jag grävde upp och krukade växter.
Med mig hem fick jag flera fina skatter, bl.a. pioner (speciellt glad för en vit Duchesse de Nemours som numer bor i vita rummet), bräcka, vad jag tror är rosenplister, en liten näva och ... en skog av hostor!

När jag hörde att hon inte vill ha dem med sig och att de inte borde stå kvar insåg jag att det var tillfället vi väntat på, nu skulle det bli av med en ordnad plantering i skuggan på sidan av växthuset istället för den spontanodlade nässelrabatt som brett ut sig mer år för år.


Så här snyggt var det innan ^^

Men allt ordnar sig med en stark och tålig grävare

Jorden var redan fantastiskt, vilket nässlorna ju vittnade om. Mellan dem ska vi ha något sirligt blommigt, lite lökar till våren.

Längst bort blir det några avskärmande buskar så det blir mer av ett rum, och när vi lägger grus och sten kring växthuset (nästa år eller så) blir det grus även kring den här rabatten mot berghällen.

Cirkeln är sluten

Idag blev vi klara med vår cirkel i / bakom vita rummet!

Å vad man längtar tills det växer till sig!

Vi började med att rita ut en lagom cirkel i gräset med mjöl, pinne och snöre. Rockring tänkte jag egentligen använda, men de visade sig för små. Jag hade inte fattat riktigt hur stor ring jag hade tänkt mig ^^

Sen grävde vi först bort grässvålen

Och dåå var det dags att påbörja jordbearbetningen - men vi la ner arbetet för dagen och sparade det nöjet.

Nya krafter dagen efter!
Jorden här var mycket lerig, så vi tillsatte en kärra kompost och en kärra sandjord varpå vi djupgrävde hela rabatten, ca 50 cm djupt.

Färdigbearbetad med mittencirkeln upphöjd 10 cm, den uppmärksamme ser att muren i bakgrunden mystiskt växt till lagom proportioner.

Då blev det äntligen dags att plantera Elisabeth som väntat otåligt. I precisa mitten av cirkeln grävde vi en grop vilken vi fyllde med surjord och kompost, där på en liten upphöjning står hon fint.

Sen fastnade vi lite igen, jag ville ju ha ett rostigt klätterstöd kring henne - vilket vi inte hittat precis rätt förrän idag!

Här står clematisen Miss Bateman som vi fått av Helena - hon var nöjd med att äntligen ha fått flytta in. Och se, hon har växt så hon når att klättra (om hon står på tå).


Sen avslutade vi med att sticka buxbom med 10 cm mellanrum i den djupare delen av cirkeln. På det viset räcker det med att varannan tar sig, men med tid och tålamod brukar de flesta ta sig. Jag vill bara helgardera mig.

Nu har vi kvar att gräva bort grässvålen runt, lägga duk och fylla med täckbark. Såå har vi sluppit lite gräsmatta till, yeah!

Så här ser det just nu ut inifrån vita rummet

måndag 24 maj 2010

Förtrollade

I lördags hade vi en sådan där dag som man bara har några få gånger under livet och alltid minns. En dag när allt av tillfälligheter faller på plats och saker händer som om de var förutbestämda. Trots att vi sällan ser den stora meningen konfronteras vi ibland av att den finns.

Vi hade moster Kerstin här på besök. I lördags morse skulle vi skjutsa henne till ett litet pensionat i det gamla rika Göteborg bakom Götaplatsen. Bilen klättrade upp gata för gata runt i kringelkrokar. På båda sidorna av vägen tornade ståtliga stenhus som vittnade om gamla tiders välstånd och nya ägares kapitalstyrka. Och som det blommade! Jättelika magnolior, rhododendron och helt inklättrade stenfasader fick oss att utbrista "åh" mer än en gång.

Väl framme vid just det maffiga stenhus där Kerstin skulle bo tog vi avsked och skulle just åka när vi fick en oväntad förfrågan om fika - vi var egentligen försenade till Surte trädgårdsmarknad, men jag kunde inte motstå att få se det gamla stenhuset från insidan, så vi tackade ja till en stunds fika.
Vi fick komma in och se var Kerstin skulle bo. Huset var otroligt. Prång, burspråk, stenvalv och antikviteter. Det var som om hela stället andades gamla minnen med ord vi inte kunde uppfatta.

Snart skulle vi fika, ute i trädgården. Jag kom inte många meter innan jag började förundras över alla olika sorter och storlekar av rhododendron och azalea som verkade finnas på den lilla ytan, men när vi väl kom runt hörnet av huset var det redan glömt. För vi klev rakt in i en 1800-tals oas, det var precis som om tiden stått stilla.

Det tog en stund innan jag kom mig för att ens formulera i huvudet vad jag såg. Hela trädgården var byggd i en brant sluttning. Den var inte stor, men den rymde så mycket! En brant berghäll var förvandlat till ett vattenfall som avslutades i en blåmålad lagun. Visserligen inte i drift nu, men man kunde riktigt se vattnet hoppa för sitt inre öga.

Trappor och gångar var uppbyggda av sten, terrasserna av berg stora rötter och stenar. Hela tomten omgavs av en hög bred stenmur och här och där fanns små inmurade prång där det stod gamla urnor.

Allt var så makalöst uppväxt! Höga träd bildade ett genomsläppligt tak, fjärilsbuskar överraskade i skrevor och överallt dessa rhododendron och azaleor. Många i full blom! Och längst ner på varsin sida om en vacker smidesgrind stod två väldiga magnolior i full blom. Den ena rosa tulpanblommande och den andra vit som slog över i limegrönt. Jag har aldrig sett en sådan magnolia! Blommorna var ofantligt stora och färgen tog fullkomligt luften ur mig, tänk att ha en sån! Vita rummet skulle vara komplett.

Hela fasaden täcktes av murgröna och bokharabinda. Det gav verkligen ett uråldrigt intryck tillsammans med den massiva stenfasaden, de ornamenterade fönstren och de nästan fängelselika järnkors som skyddade fönstren. En stor del av trädgården var inte riktigt åtkomlig, den var som en fantastiskt lummig backe med växter på varje yta. Trädgården var som byggd för att promenera längs med stigarna och peka, inte som vår trädgård för att stoppa näsan i varje tuva.
Det gav den parkaktig känsla som verkligen passade i omgivningen.

Det var oväntat befriande att kirskålen fått breda ut sig en aning i skuggan tillsammans med perennerna, att  varje ogräs inte var ansat och att ingen bad om ursäkt för det. Vi drack vårt kaffe, pekade, frågade, förundrades och storlog. En sådan liten skatt som vi så lätt kunnat missa!

Kerstin som sa sig ha åkt till Göteborg för att träffa oss och få se magnoliablomning var förstås nöjd - och vi vill ju alltid få överraskad inspirationsstorm. När vi sagt hejdå igen åkte vi vidare mot Surte, men vi var som lite tagna av upplevelsen. Kameran hade jag glömt, så allt vi ville minnas och ta med oss behövde vi bearbeta och memorera genast. Och flera gånger återkom vi till magnolian, VILKEN magnolia ...

Vi var på trädgårdsmarknaden och gjorde storfynd, fikade och tyckte vi haft en magisk dag. Nöjda och trötta åkte vi hemåt. På vägen passerade vi Nilssons plantskola i Kullavik. Jag frågade om vi inte kunde åka in och fråga om sortnamn på en så otrolig magnolia, han brukar vara duktig på magnolior. Så vi kunde hem och börja spara ...

Kom in på plantskolan, de hade massor av kunder i det heta majvädret. Och det första vi ser är .. just det. Samma magnolia. Jag trodde knappt mina ögon, jag hade förväntat mig att få leta ett tag innan jag fann den. Men den var 2 meter hög och uppstammad. Jag behöver inte titta på en sådan prislapp för att känna mig pungslagen.

Men den hade inget sortnamn på sig, vi frågade ägaren som berättade att hon tyvärr tappat sitt id-kort under vintern. Han gick iväg för att leta efter uppgifter i datorn men kom tillbaks efter en lång stund och hade inte funnit något. Så han sålde den som "gulblommande" men minipriset, håll i er, 995 kr!
Vi hade förväntat oss iaf 2800, antagligen mer, det är vad de andra i storleksklassen går lös på. Och det här var ju dessutom en speciell variant. Men han kan inte sälja den till fullpris utan namn sa han. Men just när han skulle gå vänder han sig om: "Jag har en kvalificerad gissning, den heter Elisabeth. Det kan bara vara den eller yellow river och jag vet att det var Elisabeth jag stammade upp."

Elisabeth. Jaa ... vi började ju ana att det var meningen att vi skulle ta hem henne. Och till saken hör att det dessutom var möjligt, samma morgon hade vi fått en sen bröllopspresent av Kerstin. En peng som precis täckte beloppet. Och ekvationen tog en stund men var inte svår ...

Kerstin åkte hit för att se magnolia och träffa oss.
Vi upplevde tillsammans en magisk trädgård av en tillfällighet.
Vi hade just fått pengen till något särskilt, som bröllopspresent.
Vi råkade springa på den till minipris, av en slump.
Kerstins dotter heter Elisabeth.

Efter en stunds fundering kring vad Kerstin skulle känna om att köpa en växt i bröllopspresent kom vi fram till att vi inte hade mycket att sätta emot. Det kändes som ett litet öde, en mening.

Det var med breda saliga leenden vi packade in Elisabeth i bilen och åkte hem. Vi behövde inte alls dividera om plats, den var given utan att vi ens sa det högt. Precis i bakkant av vita rummet bakom stenmuren har vi redan planerat en cirkel av buxbom. I den skulle vi ha ett högre blickfång med bl.a. klättrande grönvit clematis och doftande liljor. Nu såg vi genast vår fagra uppstammade Elisabeth som huvudnumret i mitten.

Mina bilder gör henne tyvärr inte alls rättvisa, men vacker är hon!

Nu hoppas vi Kerstin känner som vi, för oss är det en väldigt speciell bröllopspresent och vi kommer alltid minnas historien bakom och vem som gav oss den.

söndag 23 maj 2010

Spring green

Tulpanen Spring green har alltid tilltalat mig - den var ett givet val när jag började skapa vita rummet, som ska ha en dragning åt lime.
Den 19:e började de äntligen blomma efter att knopparna låtit oss vänta, men det var värt all väntan.


lördag 22 maj 2010

Fynd på Surte trädgårdsmarknad

Idag har vi haft en fantastisk dag på alla sätt. Jag ska berätta mer om den hemliga uråldriga trädgården där vi råkade rasa in, den plötsliga kärleken och magiflowet senare - men här kommer ett sammandrag från dagens besök på Surte trädgårdsmarknad!

Tyvärr hade jag glömt kameran. Men jag kan berätta att det var mycket folk, duktiga säljare och mycket engagerade arrangörer.
Först gick vi ett härligt varv kring en varm försäljningsplan. Det fanns mycket spännande växter! Allt från det vanligaste till rariteter med priser från loppis till botique. Vi fick med oss en hel del härligt hem!

 En jättefin acer palmatum, japansk lönn. Hur kan den ha kostat 80 kr? Missade vi en nolla eller?

Men också andra mindre kap, t.ex. en liten planta japansk lönn "solfjäders lönn", en vitblommig hosta, en mörk daglilja, ett randigt hakonegräs, en rosa sockblomma, två stora julrosor: en mer lila och en mer rosa och ett carexgräs till dammen.

Efteråt tog vi paus med våffla och kaffe och besökte glasbruksmuseet. Vi hade en otrolig dag med sommarväder, glada möten och riktiga trädgårdsfynd. Och genast när vi kom hem från våra äventyr planterade vi vår lönn vid dammen, bort åkte det halvdöda barreländet.

Tack alla som orkat arrangera ännu ett år - det blir bara bättre!

Drömmen om egna valnötter

I bröllopspresent fick vi också ett valnötsträd vi önskat oss. Tänk att på vårt guldbröllop kunna sitta under ett stort träd och äta nötter - ja man ska ju drömma!

Än så länge är drömmen vid liv =)

(Bild från den 18/5)

fredag 21 maj 2010

Mistel

Hur går det för min mistelsådd ... jaa eftersom jag inte vet hur det ska se ut så vet jag inte. Men det är något litet sött grönt som sticker ut, kan det vara något som växer ut?

Ett är iaf säket, de sitter kvar!

Här hittade jag mer info om de olika stadierna. Det verkar som att den där gröna tentakeln ska växa ut och växa sig in i trädet? Spännande värre! =)

torsdag 20 maj 2010

Utlottning hos Timjan och Akleja

Vår trädgårdsvän har utlottning på sin blogg, skynda dit och var med! =)
Timjan och Akleja

Årets första bukett

Ibland överträffar  knopparna blommornas överdåd

onsdag 19 maj 2010

Vattenfall v 2.0 - dag 7 - FÄRDIGT!

Nu, nuu är vattenfallet FÄRDIGT! åå jag ryser när jag säger det.


Det har tagit lång tid men nu är det stabilt och välbyggt.
Bakom har vi en duk som ska leda ner spillvatten tillbaks i dammen - och i ena kanten en hylla för några snygga växter - hurra!

Hyllan klar

Som skyddsduk använder vi ett gammalt lakan, "shabby chic" ^^

Döljer duken med cocosduk - jag gillar verkligen piratkänslan som cocosduken ger.

Dekorerar överdelen - här är det färdigt för provkörning

Första lilla rännilen, aaah!

FALL!

Ser ni att det ser ut som en gammal brunn som liksom läcker? Kanske inte så tydligt så här på bild men vi är iaf nöjda!

Johannorna

Vi har gjort ett klipp. Ett kvalitétsklipp.
TVÅ gröna Johanna för tusen spänn, jäpp jäpp


Den ena har jacka, båda har keps. Snart har vi mera meeera egen jord. Välkomna i vårt lag!

tisdag 18 maj 2010

Vattenfall v 2.0 - dag 6

Hela brunnen är färdigbyggd efter en heldag i stenens tecken, så att säga.
Några stenar i taget


Som vanligt hjälper alla till, på sitt sätt ^^

Finlir

Yeah!
Nu ska vi fylla lite, bygga en hylla i, lägga dukar och dekorera =)

En liten uppmaning på växthusdörren


Väggord funkar minst lika bra på glas!

måndag 17 maj 2010

Nya invånare - blåider!

Vi satt och tog igen oss vid dammen idag, när vi plötsligt såg mängder med myggor som dansade vid vattenytan ^^ Suck.
Vi hade inte det problemet förra året säger vi förvånat, neeej ... för då hade vi guldider. Guldider äter dansande insekter vid ytan. Och nu verkar de tyvärr ha blivit uppfiskade så ja, biologisk bekämpning = 0

Så när vi väntade på härdning åkte vi en sväng till vår zoobutik, de har haft guldider förut. Men se, när vi kom fram hittade vi något ännu bättre! Blåid.
Blåider är guldider fast silvervita med blå områden. Vi jublade eftersom de enda fiskarna som inte blivit fiskade på hela tiden är våra schubukins, de verkar helt enkelt bättre kamouflerade med sin brokighet. Såå, blåider blev det. Tre stycken.


Först vande vi in dem långsamt med lite lite vatteninsläpp i taget.

Sen släppte vi ut dem!


Efter en liten tvekan simmade de iväg

Nu ska vi bygga fler gömställen för våra fiskar så ska nog fler klara sig, när alla växter är igång så har vi det ju naturligt men tidigt på vårarna är det ju en annan sak.

Vattenfall v 2.0 - dag 4 och 5

Vi bygger vidare men på någon sorts lågväxel. Men exakt blir det, mycket hållbart.

Efter dag fyra såg det ut så här, mest arbetade vi i det dolda, med uppfyllnad och cementering.

Efter lite förarbete blev det äntligen dags för fallstenen igen!

Sen krånglade vi med dess exakta placering typ hela dagen, haleluja. Men nu är vi nöjda!

Mistel

Snälla rara Timjan och Akleja skänkte oss några mistelbär för sådd på träd hemma i trädgården - vi blev hemskt lyckliga! Men det var det där med instruktionerna ...

De fick inte:
1, Sparas för länge (de tappar grobarhet superfort)
2, Ligga mörkt (vägrar gro)
3, Sås när det ska regna snart (ramla av träden och då inte gro .. antar jag)
4, Sitta i för direkt sol
5, Sitta i skugga

Japp, inte alls kinkiga. Men man kunde iaf se dem X)

Nåväl, att inte spara dem för länge verkade viktigast. Och eftersom vi hade regn framför oss under hela tio dagars prognosen fick jag lov att göra det när vädret var som bäst helt enkelt. De skulle gilla äppelträd bäst, så de fick sitta i två äppelträd i olika lägen.

Fem frön i äppelträdet vid dammen


Fyra frön i snea trädet (Åkerö?) på baksidan.

Jag slogs av hur väldigt klibbiga de var! Det var svårt att få av dem från fingrarna.
Jag fick berättat för mig att de är specialiserade på att bli ätna av fåglar, vara kladdiga i ändalykten på dem så de irriterat gnuggar sig mot trädstammar och dåå, voila! Sådda, med gödsel.

Dagen efter min lilla sådd kom regnet. Värsta regnet i år faktiskt. Duschregn.
Till min glädje sitter de kvar, jag hoppas att det var det som var kruxet och inte att de vägrar gro om de blir blöta. Det vore bara för kinkigt.

söndag 16 maj 2010

Upptäckt vid dammen

Förstagångsblommande kabbeleka

Stor katt på litet utrymme